senaste vecka ..
En vecka har vi legat här inne idag. Man hade ju aldrig kunnat tro att lite feber hade detta i botten. Usch och fy. Hoppas ingen och absolut inte vi vara med om detta igen.
Iaf historien fortsätter. På torsdagen när vi kom in och hon blivit betydligt sämre. Egentligen ingen högre feber men mer smärta och väldigt trött. Samma provtagning igen och inga svar. Det man ser är att ett prov har sagt ökat för varje gång vi är inne. Det är provet som visar på att hennes kropp försvarar sig mot något. Vad det är, det ser man inte. Men med sex dagars feber och dessa smärtor tycker man att det är bakterier. Det läkarna inte förstår är varför det inte visar sig på något prov. Så letandet fortsätter. Vi får tid på öron, näsa, hals för att bättre se hennes trumhinnor. Visade ingenting. Läkaren var nästan ledsen för att det inte var något. Jag med...
Något som jag uppskattade mycket under alla vändor vi kom in var att de hela tiden prioriterade henne och hennes hälsa högt. Vi behövde sällan vänta länge på läkare och vi fick alltid ett rum att vänta i. Behövde aldrig sitta i väntrummet bland andra patienter.
Efter öron kom vi tillbaka till barnakuten. Vi fick träffa läkare direkt och hon ville gå vidare med en röntgen av lungorna. Så vi fick vänta på tid. Det hon nämnde var att en ytterligare läkare, Christian, skulle kika på henne. Hennes värden och provsvar passade inte ihop med varandra. Men främst så passade inte hennes allmäntillstånd ihop med proverna. Sagt och gjort. Christian kommer in och kikar på henne i någon minut, lutar sig mot en vägg och säger: Nej det här är ingenting. Ni får åka hem. Med all säkerhet ett virus. Jag blev helt chockad. Vad är det han säger. Vem som helst ser ju på henne att något är fel. Men jag får inte ur mig någonting. Sitter bara och tänker. När han gick ut vände det och jag blev så arg. Aldrig i livet att jag åker hem med mitt Liah såhär. Aldrig!! Trycker på knappen för att kalla in sjuksköterskan och ber att få prata med henne läkaren jag haft hela dagen. Hon kommer in och jag öser ur mig att såhär får det inte bli och att jag vill veta vem som tar ansvar för att inget händer henne när vi åker hem. Jag är så säker på att hon inte bara är sjuk utan att det är något de missar. Det som var bra var att denna fantastiska läkare höll med mig. Nej men ni ska inte åka hem. Det här kan vi inte släppa. Ni kommer läggas in för vidare utredning och observation.
Iaf historien fortsätter. På torsdagen när vi kom in och hon blivit betydligt sämre. Egentligen ingen högre feber men mer smärta och väldigt trött. Samma provtagning igen och inga svar. Det man ser är att ett prov har sagt ökat för varje gång vi är inne. Det är provet som visar på att hennes kropp försvarar sig mot något. Vad det är, det ser man inte. Men med sex dagars feber och dessa smärtor tycker man att det är bakterier. Det läkarna inte förstår är varför det inte visar sig på något prov. Så letandet fortsätter. Vi får tid på öron, näsa, hals för att bättre se hennes trumhinnor. Visade ingenting. Läkaren var nästan ledsen för att det inte var något. Jag med...
Något som jag uppskattade mycket under alla vändor vi kom in var att de hela tiden prioriterade henne och hennes hälsa högt. Vi behövde sällan vänta länge på läkare och vi fick alltid ett rum att vänta i. Behövde aldrig sitta i väntrummet bland andra patienter.
Efter öron kom vi tillbaka till barnakuten. Vi fick träffa läkare direkt och hon ville gå vidare med en röntgen av lungorna. Så vi fick vänta på tid. Det hon nämnde var att en ytterligare läkare, Christian, skulle kika på henne. Hennes värden och provsvar passade inte ihop med varandra. Men främst så passade inte hennes allmäntillstånd ihop med proverna. Sagt och gjort. Christian kommer in och kikar på henne i någon minut, lutar sig mot en vägg och säger: Nej det här är ingenting. Ni får åka hem. Med all säkerhet ett virus. Jag blev helt chockad. Vad är det han säger. Vem som helst ser ju på henne att något är fel. Men jag får inte ur mig någonting. Sitter bara och tänker. När han gick ut vände det och jag blev så arg. Aldrig i livet att jag åker hem med mitt Liah såhär. Aldrig!! Trycker på knappen för att kalla in sjuksköterskan och ber att få prata med henne läkaren jag haft hela dagen. Hon kommer in och jag öser ur mig att såhär får det inte bli och att jag vill veta vem som tar ansvar för att inget händer henne när vi åker hem. Jag är så säker på att hon inte bara är sjuk utan att det är något de missar. Det som var bra var att denna fantastiska läkare höll med mig. Nej men ni ska inte åka hem. Det här kan vi inte släppa. Ni kommer läggas in för vidare utredning och observation.
Liah är sjuk
I fredags för 1,5 vecka sedan fick Liah feber. Redan på morgonen på lördagen åkte vi in till ackis för att se att det inte var något man behövde behandla. Läkaren vi träffade reagerade precis som vi på att hon verkade ha ont någonstans och hennes hud var marmorerad. Hon verkade väldigt irriterad och stressad. Inga prover visade något så vi fick åka hem med ordinationen: kom tillbaka vid minsta försämring. Sagt och gjort: på måndagen hade hon fortfarande feber men hon hade även börjar skrika otröstlig vid beröring och hon ville inte att vi skulle ta i henne. Hon gruffade och stökade och påvisade tydligt smärta när vi lyfte upp henne. Denna kontroll oroade sig läkarna för hennes tydligt ökade kräkningar. Ett UL på.magsäcken bokades in då man lokaliserade smärtan dit. Vilket nu när det är klart visade sig vara väldigt nära smärtpunkten. Inga prover visade på något och vi åkte hem med samma ordination som tidigare. Alla blodprover visade på att det var ett virus så vi var inte oroliga. Väl hemma så tyckte vi att hon blev lite bättre. Vi satte ner febern med alvedon regelbundet men den återkom hela tiden då alvedon gått ur. Vi var hemma tisdag onsdag och torsdag. Natten till torsdagen blev hon betydligt sämre både i smärta och feber. Febern hade under hela tiden legat kring 38-38,5 men nu steg den ytterligare lite. Vi bestämde oss att det var dags att åka in igen.
Helvete....tankar för två dagar sen...
Livet har tagit en hemsk vändning. Vår sexveckors Liah har haft feber över en vecka och man har tagit massor av prover som inte visar på något. I torsdags svällde det ut en "böld" på sidan vid revbenen. Man har genom UL, blodprover och röntgen försökt förstå varför det blivit såhär samt vad det kan vara. Men inga svar. Imorgon klockan ett ska hon sövas och genomgå en magnetröntgen för att se vad bölden innehåller. Jag är livrädd och är så orolig. Vi har legat inne på akademiska sen i torsdags.
tredje vändan
Liah är sjuk. Hon har haft feber i snart en vecka. Vi är inne på sjätte dagen idag. Det är så tufft att ha en liten och se denne må såhär. De har tagit massor av prover men hittar ingenting. Idag blir det att åka igen. Jag tror att hon har öroninflammation. Det bara känns så iaf. Jag hoppas de hittar svaret denna tredje gång på akuten. Jag hatar att vara där. Fy.
