SatusSaga

Det har varit några dagar ledigt och det var verkligen välbehövligt. Känns som om jag hunnit med att träffa nära vänner och familj. Lite träning har jag också hunnit med =) Skönt att ha kommit igång lite igen. Måste bara få igång mammorna på våra kvällsprom med =)

Har en del saker jag funderar på, kan inte riktigt skriva om dem än för jag vet inte riktigt hur jag funderar. återkommer med det.

Nu ska jag titta på körslaget och försöka njuta av den här sista kvällen innan jobbet börjar igen. Tur att det snart är långledigt igen. Fan vad trött jag är på att jobba!!!!

Tänk om jag ändå kunde komma ihåg hur man la upp bilder här =) Då skulle jag visa hur fint min fina andra hälft har gjort här ute. Inte trodde jag att det skulle kunna bli såhär fint av Liiite slipning och oljning. Har faktiskt tyckt lite synd om Robbe när han gått halvt på knäna här ute för att få fint. Mycket för att jag klagat så mycket på det. Han är snäll faktitskt. Väldigt snäll.

Själv är jag väldigt glad för att det blivit fint men FAAAN vad allergisk jag fick lov att vara under tiden som dammandet pågick. I två dagar nu har jag inte varit människa alls. Usch vad hemskt det är när näsan rinner och klådan i ögonen ska vi inte tala om. Det har liksom inte funnits någonstans alls att gömma sig. Jävla pollenhelvete.

Annars har jag och Sandra varit ute och sprungit idag igen =) känner mig jätteglad att jag kommit igång lite igen. Kroppshyddan får ju inte bli större än det här. Har nog inte varit såhär rund förut, inte som jag själv är medveten om iaf =)

KRAMAR

Jag har varit och tränat fotboll och det var skitkul och jag var inte helt kass heller =) Roligt att göra något tillsammans med min fina vän S1 också. Skönt att ha någon man tycker om med sig och samtidigt få härlig träning =) Det var så galet roligt och min kropp mår så skönt bra =) Länge sen jag kände mig så härligt trött i kroppen som jag gör nu!

Det blev en oväntad vändning av den här helgen. Inte så rolig vändning heller. Får under fredagen ett samtal av lillasyster att mamma är på sjukhuset i Uppsala. Det är hjärtat är det ända hon egentligen visste. Vi visste alla att mamma skulle på en rutinkontroll och där hade de bestämt sig för att skicka henne direkt vidare till Uppsala. Så fort informationen kom till mig så bar det iväg tilll Akademiska.

Där fick vi veta att blodtrycket som vanligt är för högt men nu var det alldeles för högt och att de inte tänkte låta henne åka hem förrän de fått ner trycket lite. Till detta hör att mamma är allergisk mot någonting i medicinerna och man inte kan ge vilka sorter som helst till henne. Efter två försök med olika mediciner utan trycknedgång och en allergisk reaktion la man in henne på avdelning för att hålla kontroll på hur trycket låg under natten osv...

Under lördagen hittade de en medicin som hon verkade svara bra på och efter en lång dag av väntande så fick vi åka hem vid femtiden. Nu har hon tre olika blodtrycksmediciner och massor av tider inbokade för vidare utredningar och kontroller. Känns skönt att veta att man tar tag i det här ordentligt men även att min mamma förstår att det är allvarligt. Hon har levt med detta i hela sitt liv så det har väl liksom bara blivit ett tillstånd och inte något hon borde vara försiktig med.

Har varit ganska arg och ledsen senaste tiden. Vet inte alls vad det är med mig. Har tom fått dåligt självförtroende på jobbet. Jag vet att jag är duktig på jobbet men den senaste tiden har föräldrarnas ifrågasättande av allting fått mig att bli så less. JAg är inte den som tar åt mig och har ofta ett svar på varför jag gör som jag gör. Det är ifs inte bara ifrågasättande om mig och så men jag har liksom inte orkat med någonting av tråkigheter sista tiden. JAg orkar liksom bara inte just nu. Hoppas att energin kommer tillbaka med solen =)

Fick ett tungt besked idag. En väldigt nära kollega och vän har blivit sjuk igen. Hon har tidigare fått klara av en vända av denna hemska sjukdom och fick bara ett par år mellan så blir det en ny vända. Det känns bara så orättvist. Hon är inte mer än 28år gammal heller. Inte för att ålder har någon betydelse när man är sjuk men ändå.

Jag blir så ledsen och arg och håller alla tummar för att allt ska gå vägen även denna gång.

Skickar alla mina tankar och min kraft till dig finaste vännen!

KRAMAR

I fredags var det tidig fredag för mig. Det har det visserligen varit de senaste fredagarna. Jätteskönt med nytt schema på jobbet. Mycket bättre än det tidigare. Lite längre dagar ibland men så kommer de här kortare lite oftare också. =)

I fredags var S1 och M1 här och mös under eftermiddagen. Jättemysigt att ha en liten i famnen igen. Hon vilade och mös riktigt in i famnen på mig. Tänk vad lite barnmusik och en gungande kropp kan göra. HEnnes mamma mös också in med hela två koppar kaffe =) det är inte alltid man kan unna sig det när man är bebisföräldrer.

På kvällen ifredags var jag inne i uppsala och mös med Pernilla. Vi drack några glas vin och hon bjöd på smaskig mat =) mysigt var det iaf att bara få umgås en lång kväll bara hon och jag.



Något jag funderat lite kring är glömska =) Det som förundrar mig är hur fort man glömmer hur det var, att vara liten bebisföräldrer =) Man minns ju att man inte fick sova eller att man åt lite sisådär men jag är så glad att jag bloggat under den här tiden så jag kunnat gå tillbaka och se hur det var. För nu när nätterna oftast rullar på med kanske ett vakningstillfälle har man liksom glömt hur tufft det var man hade det förut. Nu nästan faller man ihop på dagen när man har fått gå upp en gång och det händer typ bara IBLAND medans då var det hela tiden. Det finns nog en vits med att det är såhär annars skulle man ju inte orka skaffa flera barn =) Nu ser man tillbaka på året som tufft men att allt ändå gick väldigt bra =) men jag vet hur många tårar som rullat av den trötthet och utmattning som man kan känna och samtidigt vara lyckligast i hela världen <3



Funderat mycket kring det här med vänner.. med tanke på mitt föregående inlägg. Jag har kommit fram till att jag även måste lära mig att acceptera att vänskap kan se så olika ut över tid också. Man är liksom vänner ändå. Visst känner jag precis som jag skrev men många av mina vänner varken träffar jag eller pratar med mer än då och då och när man väl ses är allting som vanligt. Som ni nog förstår har alla dessa funderingar tagit upp en del av mina tankar senaste tiden och lär nog göra det lite till.