SatusSaga

En vecka har vi legat här inne idag. Man hade ju aldrig kunnat tro att lite feber hade detta i botten. Usch och fy. Hoppas ingen och absolut inte vi vara med om detta igen.

Iaf historien fortsätter. På torsdagen när vi kom in och hon blivit betydligt sämre. Egentligen ingen högre feber men mer smärta och väldigt trött. Samma provtagning igen och inga svar. Det man ser är att ett prov har sagt ökat för varje gång vi är inne. Det är provet som visar på att hennes kropp försvarar sig mot något. Vad det är, det ser man inte. Men med sex dagars feber och dessa smärtor tycker man att det är bakterier. Det läkarna inte förstår är varför det inte visar sig på något prov. Så letandet fortsätter. Vi får tid på öron, näsa, hals för att bättre se hennes trumhinnor. Visade ingenting. Läkaren var nästan ledsen för att det inte var något. Jag med...

Något som jag uppskattade mycket under alla vändor vi kom in var att de hela tiden prioriterade henne och hennes hälsa högt. Vi behövde sällan vänta länge på läkare och vi fick alltid ett rum att vänta i. Behövde aldrig sitta i väntrummet bland andra patienter.

Efter öron kom vi tillbaka till barnakuten. Vi fick träffa läkare direkt och hon ville gå vidare med en röntgen av lungorna. Så vi fick vänta på tid. Det hon nämnde var att en ytterligare läkare, Christian, skulle kika på henne. Hennes värden och provsvar passade inte ihop med varandra. Men främst så passade inte hennes allmäntillstånd ihop med proverna. Sagt och gjort. Christian kommer in och kikar på henne i någon minut, lutar sig mot en vägg och säger: Nej det här är ingenting. Ni får åka hem. Med all säkerhet ett virus. Jag blev helt chockad. Vad är det han säger. Vem som helst ser ju på henne att något är fel. Men jag får inte ur mig någonting. Sitter bara och tänker. När han gick ut vände det och jag blev så arg. Aldrig i livet att jag åker hem med mitt Liah såhär. Aldrig!! Trycker på knappen för att kalla in sjuksköterskan och ber att få prata med henne läkaren jag haft hela dagen. Hon kommer in och jag öser ur mig att såhär får det inte bli och att jag vill veta vem som tar ansvar för att inget händer henne när vi åker hem. Jag är så säker på att hon inte bara är sjuk utan att det är något de missar. Det som var bra var att denna fantastiska läkare höll med mig. Nej men ni ska inte åka hem. Det här kan vi inte släppa. Ni kommer läggas in för vidare utredning och observation.

Livet har tagit en hemsk vändning. Vår sexveckors Liah har haft feber över en vecka och man har tagit massor av prover som inte visar på något. I torsdags svällde det ut en "böld" på sidan vid revbenen. Man har genom UL, blodprover och röntgen försökt förstå varför det blivit såhär samt vad det kan vara. Men inga svar. Imorgon klockan ett ska hon sövas och genomgå en magnetröntgen för att se vad bölden innehåller. Jag är livrädd och är så orolig. Vi har legat inne på akademiska sen i torsdags.

Just nu driver våra katter mig till vansinne. De är så himla dryga. Aaaaaaaaaa

Oj. Detta borde bli världens längsta inlägg då jag lovade mig att blogga för att hålla koll på barnens utveckling via den. Antingen har barnen inte utvecklats eller så har jag inte hållit mitt löfte till dem och mig själv. Har iaf funderat på att öppna varsin mail till dem som de ska gå i present av mig när de fyller 18. Dit ska jag och deras nära skicka mail och bilder :) ganska rolig idé faktiskt. Ska bara göra det också. Gravid: är gravid igen. Mår som jag gjort med de andra. Ett helvete rent ut sagt. Men men en dag i taget. Är sjukskriven månaden ut så får vi se sen. Eddie: Eddie min lilla prins. Han är som en enda liten kärleksklump. Otroligt kärleksfull och gillar pussar, kramar och närhet. Väldigt svartsjuk dock, så han har väl fått de stora känsloregistret som jag har. Alla känslor på utsidan. Han är väldigt motorisk stark. Det har han alltid varit. Gick så tidigt som 7,5 månad och då är ,tio månader senare, springande, klättrade, gående i trappor osv inga problem. Språket å andra sidan går långsamt. Det börjar komma ord. Mamma, pappa, saga osv har han använt sig av länge men nu finns lampa, nappen, vatten, katten, Djur läten. Han har även börjat kunna visa exakt hur han vill och vad han vill. Det gör det så mkt lättare för honom. Han verkligen älskar förskolan, vilket jag inte kan förstå för det är det sämsta skit man kan ha sitt barn i. Men men. Det han gillar allra mest är att sjunga. Han har några sånger som han kör. Inga ord säger han. Men hela melodier hörs och vi kan utan problem veta vilken sång han sjunger nu. Favoriterna är imse, blinka och lilla snigel. Skulle kunna skriva milslånga inlägg om Eddie. Han är enkel, glad, lättsam och sköter sig mest själv så länge han inte har tråkigt. Kanske det för förskolan är platsen för honom. Där stimuleras han ju bara av miljön. Fast den är usel. Men kort och gott. Pigg, glad kille som ser ganska enkelt på.det mesta. Bara han får göra det själv. Saga: Här kommer då min lilla prinsessa. Saga är ytterligheten och kräver till skillnad mot Eddie mycket. Hennes språk är väldigt utvecklat och hon har ett ordförråd som få fyraåringar har. Hon kan även använda både språket och rösten i argumentationer och diskussioner med andra barn och oss vuxna. Saga kommer ur en ganska tuff period för henne själv. Det var svårt för henne att få ett syskon och hon har tampats med den känslan mycket. Hon har många gånger känt att hon inte har en plats och slagit sig fram för att hitta en. Detta har hon inte behövt göra egentligen men det är nog en del av syskonproblematiken. Från att vara själv till att dela allt. Måste ha varit så tufft. Saga har lätt för det mesta. Älskar att röra på sig, leka med kompisar och även hon älskar förskolan. Även fast vi märker att där finns inte lugnet hon behöver för att kunna komma ner i varv. Hon är ofta väldigt speedad när vi hämtar och på henne ser vi problematiken med för stor barngrupp. Hon behöver ett lugn omkring sig. Hemma trivs hon bättre och har behovet att få vara ensam och göra sitt. Leker gärna ensam på sitt rum eller sitter med paddan i sin garderob. Hon njuter av lugn och ro och vi ser hennes bästa sidor komma fram när hon får det utrymmet hon behöver. Med saga kan man prata länge. Hon har mycket funderingar och har så lätt att sätta ord på dessa. Just nu funderar hon ganska mycket på att bli gammal och att man man dör då. Hon är orolig att Mummu ska dö. Det är den äldsta personen som hon kan relatera till. Hon funderar även mycket på vem som älskar vem mest. Det är stora tuffa frågor som far runt i den lilla flickan. Men i det stora är Saga en person som mår bäst i lugnet. Hon behöver gymnastiken, cykling och simskolan men mest av allt behöver hon ensamtid med en vuxen. Hon säger till sig all tid hon kan få. Det speglar nog syskonproblematiken lite fortfarande i henne. Hon är väldigt flickig i ordets fulla felaktiga bemärkelse. Älskar att klä ut sig till prinsessa och klänning och strumpbyxor är.det finaste som finns. <3 lilla snorpan. Det är svårt att skriva om henne utan att få dåligt samvete. Hon har så mycket som händer i sin kropp just nu och det leder till så många olika konflikter, både med henne själv och oss vuxna.