Nu är det dags igen =)
Hej mina trogna läsare =) hihi jag har bara en men man kan ju alltid ta i lite extra =)
Sista tiden har varit ganska tung måste jag erkänna. Det känns i min kropp att jag inte sovit en full natt på över 8 månader. Tålamodet börjar ta slut och bråken här hemma haglar som spön i backen.. jävligt skit att säga men så är det. Eller har iaf varit tills för 10dagar sedan. Då bröt helvetet verkligen lös. Jag ville bara packa ihop alla mina saker och ta lillan med mig under armen och bara aldrig mer komma tillbaka. Så blev det inte. På något sätt ordnar man upp all skit iaf och nu är stämningen hemma mycket bättre. Vi kanske behövde den utresningen av känslor som det blev. Även fast jag anser att vi gick hästlängder över gränsen.. ja ja nu är det bättre iaf. Fast vi har en hel del att arbeta med känner jag. Men man är ju bara för trött för att bjuda på sina bästa sidor...
Annars i mitt liv har skolan börjat igen och det är galet skoj!! Trivs så bra att vara i skolan och lära mig nya saker. Det får mig att må så bra!!!
Lillan utvecklas varje dag. Nu ställer hon sig upp och det är hela tiden. Allt hemma lever i farozonen men mest hon själv. Hon har ju INGEN som helst kontroll över vad hon gör men öva ska man. Hon startade övningarna med att sätta sig ner när hon rest sig. Det var hon väldigt nöjd med att klara av. Man såg liksom hur det lös i ögonen på henne när hon klarade av ett nytt moment. Men varför nöja sig med det och låta sin mamma vara lugn och trygg.. nej då ska man klättra på allt och gärna hänga sig i allt. Hon tror att hon kan släppa händerna och kasta sig över till nästa sak att ta stöd mot. Det går INTE. Det som händer är att flera blåmärken och bulor finnes på hennes panna. Ingen lugn stund vill säga. MEn man blir ju bara så överlycklig över att se hennes framsteg. Hon lyser som en sol och blir så glad över att hon bara klarar mer och mer. Står inte på så går hon snart.
Skulle vilja skriva lite om mina funderingar kring framtiden också... men jag känner att det får bli nästa inlägg. Nu ska jag planera lite inför veckans arbete.
KRAMAR
Sista tiden har varit ganska tung måste jag erkänna. Det känns i min kropp att jag inte sovit en full natt på över 8 månader. Tålamodet börjar ta slut och bråken här hemma haglar som spön i backen.. jävligt skit att säga men så är det. Eller har iaf varit tills för 10dagar sedan. Då bröt helvetet verkligen lös. Jag ville bara packa ihop alla mina saker och ta lillan med mig under armen och bara aldrig mer komma tillbaka. Så blev det inte. På något sätt ordnar man upp all skit iaf och nu är stämningen hemma mycket bättre. Vi kanske behövde den utresningen av känslor som det blev. Även fast jag anser att vi gick hästlängder över gränsen.. ja ja nu är det bättre iaf. Fast vi har en hel del att arbeta med känner jag. Men man är ju bara för trött för att bjuda på sina bästa sidor...
Annars i mitt liv har skolan börjat igen och det är galet skoj!! Trivs så bra att vara i skolan och lära mig nya saker. Det får mig att må så bra!!!
Lillan utvecklas varje dag. Nu ställer hon sig upp och det är hela tiden. Allt hemma lever i farozonen men mest hon själv. Hon har ju INGEN som helst kontroll över vad hon gör men öva ska man. Hon startade övningarna med att sätta sig ner när hon rest sig. Det var hon väldigt nöjd med att klara av. Man såg liksom hur det lös i ögonen på henne när hon klarade av ett nytt moment. Men varför nöja sig med det och låta sin mamma vara lugn och trygg.. nej då ska man klättra på allt och gärna hänga sig i allt. Hon tror att hon kan släppa händerna och kasta sig över till nästa sak att ta stöd mot. Det går INTE. Det som händer är att flera blåmärken och bulor finnes på hennes panna. Ingen lugn stund vill säga. MEn man blir ju bara så överlycklig över att se hennes framsteg. Hon lyser som en sol och blir så glad över att hon bara klarar mer och mer. Står inte på så går hon snart.
Skulle vilja skriva lite om mina funderingar kring framtiden också... men jag känner att det får bli nästa inlägg. Nu ska jag planera lite inför veckans arbete.
KRAMAR
Kommentarer
Trackback
