Mitt nya liv...
Jag har alltid varit en arbetare.. många skulle nog säga arbetsnarkoman. Har älskat långa dagar på mitt jobb då stress, spännande och utvecklande uppgifter fyllde mitt liv. Tänk att det kan ändras så när en ny liten person kommer in i ens liv. Hela min värld förändrades på en sekund... även fast det tog lång tid in i graviditeten för mig att förstå min framtida verklighet. Jag har verkligen förstått varför man är gravid i nio månader. =)
Jag har valt att öppna den här bloggen för att kunna samla mina egna tankar om mitt liv. Många förändringar sker och många känslor kommer upp. Jag har aldrig varit så lycklig men samtidigt, då känslorna faller på, så tom. Tankarna, funderingarna, känslorna och humöret går upp och ner hela tiden och det känns ibland som om jag inte hinner med att stanna upp... eller så är det just det jag gör... stannar upp för mycket
Brevid mig nu ligger den finaste lilla varelse, en liten person som gör mitt liv helt fulländat. Jag älskar henne mer än ord kan förklara. Jag har alltid sagt att jag inte skulle bli en person som skulle ge upp hela sitt eget liv när en liten föds.. men undrar om jag inte blir det ändå. Det här är mitt liv nu och ibland känns det som om jag inte behöver något annat. Mår så bra när hon bara ler och mår så bra när jag ser hur nöjt hon sover. Vet att jag har gjort rätt som tidigt markerade att jag ibland behöver bara få vara jag... den jag var.. men jag är ju inte den personen längre. Kan komma på mig själv när jag är iväg att jag funderar på när och hur jag ska komma hem. Jag mår som allra bäst när jag får vara med lillan och hennes pappa. =)
Från att vara en person med absolut kontroll har jag blivit ett nervvrak på många sätt. Jag har så mycket funderingar kring saker som egentligen inte har någon viktig betydelse. Jag hoppas på att skriva ner allt i en blogg ska ge mig mer rätsida på mina känslor.. för nu har jag inte kontroll.
Jag har valt att öppna den här bloggen för att kunna samla mina egna tankar om mitt liv. Många förändringar sker och många känslor kommer upp. Jag har aldrig varit så lycklig men samtidigt, då känslorna faller på, så tom. Tankarna, funderingarna, känslorna och humöret går upp och ner hela tiden och det känns ibland som om jag inte hinner med att stanna upp... eller så är det just det jag gör... stannar upp för mycket
Brevid mig nu ligger den finaste lilla varelse, en liten person som gör mitt liv helt fulländat. Jag älskar henne mer än ord kan förklara. Jag har alltid sagt att jag inte skulle bli en person som skulle ge upp hela sitt eget liv när en liten föds.. men undrar om jag inte blir det ändå. Det här är mitt liv nu och ibland känns det som om jag inte behöver något annat. Mår så bra när hon bara ler och mår så bra när jag ser hur nöjt hon sover. Vet att jag har gjort rätt som tidigt markerade att jag ibland behöver bara få vara jag... den jag var.. men jag är ju inte den personen längre. Kan komma på mig själv när jag är iväg att jag funderar på när och hur jag ska komma hem. Jag mår som allra bäst när jag får vara med lillan och hennes pappa. =)
Från att vara en person med absolut kontroll har jag blivit ett nervvrak på många sätt. Jag har så mycket funderingar kring saker som egentligen inte har någon viktig betydelse. Jag hoppas på att skriva ner allt i en blogg ska ge mig mer rätsida på mina känslor.. för nu har jag inte kontroll.
Kommentarer
Trackback